”Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?” Så skrev Karin Boye i sin diktsamling FÖR TRÄDETS SKULL.Det senaste dygnet gjorde våren, som denju brukar göra - ett stopp. Varje år likadant men trots det blir vi lättbesvikna – varje år. Vi längtar efter värmen!
Blåst och snöblandat med övergång till blåst och snö. Gräsmattorna blev vita – under några timmar. I kvällningen var de åter gröna.
När snön komsom tätast kom fåglar i massor till fågelbordet. Bofinkar och åter bofinkar,kungsfågel, stenknäck, blåmes, talgoxe, domherre, talltita och så hon som endafågel kan klättra med huvudet före nedför en stam, nötväckan alltså.
Fågelbordet har vi placerat under ett körsbärsträd för att ge skydd mot hungriga rovfåglar.Småfåglarna var mycket aktiva när det snöade såväl i fågelbordet, på marken som i träd och buskar.
Nedan kommer ett antal foton på några av våra gäster.
Bofinkar - under bordet
Bofink son gör sig stor
Nötväcka
Blåmes i flykten, stenknäck och talgoxe
Stenknäck - i farten
Lugna Dig. Jag är inte klar än.
Stenknäck och en talgoxe
Stenknäck - med munnen full. Bakom en kungsfågel